Barnvänlig kommun Fem steg mot ett barnvänligare Pedersöre
Två barn leker med en tramptraktor på en daghemsgård.

Pedersöre vill utveckla mötesplatser i form av aktivitetsparker som tilltalar alla åldrar. Foto: Jonas Thomén

Fem steg mot ett barnvänligare Pedersöre

Pedersöre har satt upp fem mål för sitt arbete att bli en barnvänlig kommun enligt Unicefs modell. Ett mål är att skapa rutiner för barnkonsekvensanalyser i kommunala beslut, ett annat är att skapa stimulerande samlingsplatser för alla åldersgrupper.

Pedersöres verksamhetsplan är tvåårig (2022–2023) och baserar sig på en kartläggning av kommunens nuvarande barnvänlighet, utgående från de teman och indikatorer som ingår i Unicefs mall. Syftet med kartläggningen är bland annat att hjälpa kommunen att identifiera sina svagheter och utvecklingsområden, för att sedan ställa upp mål och välja konkreta åtgärder för att nå dem.

Unicef vill att minst fyra målsättningar ska bottna i den inledande kartläggningen och helst gälla områden som kommunen får låga utgångspoäng för.

Pedersöres första mål är att öka informationen och kunskapen om barns rättigheter. Det gäller att sprida informationen generellt i kommunen, men speciellt fokus ligger på kommunens beslutsfattare och personal. Basmaterialet delas ut till målgrupperna, och det kommer också att finnas tillgängligt på kommunens webbplats.

Mål 2 är att skapa instruktioner och rutiner för en barnkonsekvensanalys av kommunala beslut. Det ska bli en systematisk process som säkerställer att kommunen på förhand värderar hur besluten påverkar barn och unga.

– Vi tar fram en processbeskrivning för hur det här ska gå till och testar den i nämnden för utbildning och fostran under en provperiod. Tanken är att konsekvensanalysen sedan sprids till andra nämnder, säger Catarina Herrmans, som är koordinator utvecklingsarbetet.

Mål 3 och 4 handlar om att öka barns och ungas delaktighet och inflytande i kommunen.

– Det handlar i stor utsträckning om att barn blir delaktiga i sina uppväxtmiljöer, som dagis, skola och fritidsverksamhet, säger Herrmans.

Delaktigheten utvecklas inom det regionala projektet Unik och värdefull, där Hoppetossan daghem i Sandsund deltar. Barnen är aktivt med och ger respons på utvecklingsarbetet och de arbetsmodeller som skapas inom projektet ska sedan spridas till kommunens andra daghem.

När det gäller ungas inflytande har det redan ökat, i och med att ungdomsrådets medlemmar sedan hösten 2021 får närvara på nämndmöten. Kommunen vill inom ramen för barnvänlig kommunarbetet följa upp hur ungdomarna upplever närvaron, och om det går att göra deltagandet på nämndmötena ännu bättre. Ungdomsrådet ska också diskutera ungdomarnas reella möjligheter att påverka kommunens verksamhet, och komma med utvecklingsförslag. Dessutom ska kommunen göra en plan för hur niornas besök i kommungården inom ämnet samhällslära kan utformas, för att det ska bli meningsfullt och utveckla dialogen med de unga.

Det femte målet är det mest långsiktiga: att skapa samlingsplatser, i form av aktivitetsparker som tilltalar alla åldrar och också är tillgängliga för personer med funktionsvariation.

– Här har vi Havsparken i Karleby som förebild. Alltså parker med lekredskap och utrustning som tilltalar hela familjen. Det här något som barnen och ungdomarna själva har efterlyst – ställen där man kan umgås och bara vara, säger Herrmans.

En större aktivitetspark kommer antagligen att kräva både omfattande planering och budgetmedel, därför är det inte tänkt att detta mål ska vara helt uppnått inom två år. Det första skedet är att kartlägga nuvarande lekparkers kondition och utrustning, avgöra vilken/vilka parker som har potential att utvecklas till lättillgängliga mötesplatser för alla åldrar, och göra en plan för aktivitetsparkens innehåll, utrustning och utformning. Det blir kultur- och fritidsnämnden som i slutändan avgör vilken eller vilka parker som kommunen går vidare med, men också barnen och ungdomarna kommer att involveras i beslutet.

Hela verksamhetsmodellen finns att läsa på kommunens webbplats, på sidan om Barnvänlig kommun.

Text: Malin Henricson