Pedersörepodden, avsnitt 20

Pedersörepodden 24.9.2021, textmotsvarighet

Dennis Rönngård (0:11): Pedersörepodden och hösten är här så välkomna igen till oss.

Katta Svenfelt (0:16): Niinpä tervetuloa Pedersöre poddaamaan kanssamme, Katta ja Dennis taas vauhdissa.

Tänään aloitetaan meidän teemapodit ja teemana tänään on takaisinmuuttajat.

Dennis Rönngård (0:29): I dag ska ni få träffa trevliga hemvändare som bott i Sverige många år och nu kommit tillbaks till Pedersöre igen.

Varför det? Ja det får ni svar på om en liten stund.

Men i dag då vi släpper denna podd har vi den 24/9, din mammas födelsedag, visst var e så?

Katta Svenfelt (0:45): Ja, min älskade mamma ett år till och vi gratulerar. Ska nog åka ut i helgen och se om man får en kaffeskvätt i Dalabäck.

Men din mamma fyllde ju jämnt till och med alldeles nyss. Vad hittade ni på åt henne då?

Dennis Rönngård (1:06): Yes. Hon blev firad i lyxig stil, det va kristallkronor och guldkranar. Övernattning på hotellet vid Tuuri. (Skratt). Det va Wilmer som flera gånger har sagt att på det där hotellet vill han nån gång bo och nu passade vi på då. Där strövade vi på då en stund och åt god mat och firade jubilaren.

Katta Svenfelt (1:28): Låter ju som en toppendag, ja du – vad vore vi utan våra mammor. Enkelt svar: vi skulle inte finnas helt enkelt och Pedersörepodden skulle bara var en otroligt tyst podd.

Dennis Rönngård (1:42): Vi får tacka våra mammor som gett oss chansen att sitta här och fylla tystnaden med pladder (skratt)

Katta Svenfelt (1:49): Men på tal om att fylla tystnaden nu vill jag höra mer om familjen som flyttade tillbaks till Pedersöre. Så nu gott folk den första delen i vår temahöst med poddpratare som först, hemvändarna.

Dennis Rönngård (2:05): Nu har jag anlänt till Bäckby och som ni hört tidigare så är dagens tema hemvändarna. Och här sitter jag med just två hemvändare, Johan och Maria. Ni får börja med att lite kort presentera er.

Maria Smeds-Engström (2:17): Jag heter Maria Smeds-Engström.

Johan Engström (2:18): Och jag heter Johan Engström .

Maria (2:29): Vi flyttade till Bäckby för ungefär tre år sedan efter att ha varit 14 respektive 16 år i Sverige. Jag kommer ursprungligen från Överesse.

Johan (2:30): Och jag är hemma från Ytteresse.

Maria (2:31): Därför valde vi att flytta och bo mittemellan för att ha lika nära till både farmor och mormor och morfar.

Dennis (2:39): Vad gjorde att ni flyttade till Sverige i tiderna och hur länge var ni där?

Johan (2:45): 2002 kom jag in på en utbildning på Musikhögskolan i Piteå, studiomusiker, och då flyttade jag till Piteå och började studera där.

Maria (2:58): Jag hade redan kommit ut i arbetslivet så två år senare kom jag dit och började jobba på Kårhuset i Piteå. Jag tror det var en ganska bra miljö att landa i, man fick träffa mycket folk i Piteå stad genom den position jag hade men också mycket studerande från hela Sverige i och med att vi befann oss på ett utbildningsområde då vi bodde i Piteå.

Johan (3:21): År 2007 var mina studier klara.

Maria (3:30): Mitt projekt tog slut på Kårhuset och då valde vi att söka oss vidare. Vi hade lite funderingar huruvida vi skulle komma tillbaka. Men så kände vi båda två att vi ville testa på att bo i en större stad. Jag sökte jobb i Stockholm, Göteborg och Malmö. Så nappade det i Malmö och vi drog söderut genom landet med bilen fullpackad med grejor. Så vi testade att vara där i sammanlagt elva år.

Johan (4:01): Egentligen flyttade du före mig dit till Malmö.

Maria (4:07): Så var det, jag fick ett halvår helt för mig själv i trettioårsåldern i en ny och stor stad, det var ganska lajbans.

Johan (4:15): Fantastiskt. Och jag skrev slutarbetet och blev musiklärare under tiden.

Maria (4:23): Jag började jobba på Malmö högskola. Det gjorde att man igen hamnade i en miljö som var väldigt inkluderande då man fick lära känna mycket folk.  Så det var också en spännande arbetsplats.

Johan (4:40): Före jag flyttade ner hade jag varit på arbetsintervju i Helsingborg på ett estetiskt gymnasium och fick det jobbet. Dessutom fick vi en ny lägenhet då vi flyttade. Det var liksom att det smattrade in, det gick bra då.

Maria (5:01): Det var ju ingen självklarhet att hitta någonstans att bo då man flyttade till Malmö, det är inte så enkelt. Första tiden var jag inneboende, sov på en soffa, hos en märklig kvinna. Det var ju liksom lite halvintressant. En tid fick jag också bo på ett internat via skolan i väntan på lägenheten, som vi faktiskt var med i en utlottning då de lottade ut lägenheten vi fick.

Johan (5:30): De som jag arbetade med kunde inte fatta. Man är härligt naiv och lycklig att det gick bra. De undrade, hur kunde ni få den? Det kunde vi inte svara på men det gick vägen.

Dennis (5:53): Ni var ju länge i Sverige och det verkar ju som ni trivdes bra där. Hur tycker ni att ni mottogs som finlandssvenskar som kom till Sverige?

Johan (6:02): På utbildningen var det bara bra och det är kul att höra så här i efterhand att det har varit mera finlandssvenskar där, de som jag studerade tillsammans med och som nu jobbar på Musikhögskolan har bara bra erfarenheter av finlandssvenskar. Så det var ju kul att vara med på det spåret. Och det var trevligt folk man studerade med och bra kollegor på jobbet. Det var roligt att arbeta i lag. Och många trevliga grannar.

Maria (6:40): En ”fördel” var på ett sätt att vi hade inga barn då vi landade i Malmö vilket gjorde att vi blev medbjudna på afterworks och saker som gjorde att man kom in i gänget och fick träffa nya människor. Men så tänker jag ibland att, utan att vara stor på mig, man hamnar i de kretsarna där de goda människorna kommer till en om man är trevlig själv helt enkelt. Vi blev något så när bra emottagna i Piteå för där kände de kanske till lite om det finlandssvenska men i Skåne fick man många gånger förklara sig om språket hur man kunde svenska så bra.

Jobbigaste upplevelsen, om jag relaterar till Piteå, hur vi blev mottagna, var när Finland förlorade mot Sverige i OS-finalen (2006) då min arbetskamrat ropade ut i hela kårhuset: ”Maria, hur gick det i ishockey igår”? Det har hela tiden funnits det där gnabbandet.

Johan (7:45): Men vi vann ju Eurovisionen också.

Maria (7:49): Så då kom det tillbaka från andra hållet.

Dennis (7:51): Vad gjorde att ni började vända blicken och flyttlasset hemåt igen?

Maria (7:57): Under åren vi var i Sverige fick vi tre barn och vi kan inte skylla allt på dem. Men jag fick nog lite hemlängtan småningom. Vi har ju faktiskt under alla dessa år varit hemma varje vinter och varje sommar och vi har varit ganska länge på sommaren. Speciellt i Malmö som är en jättefin stad och bra på så himla många sätt. Men det blev att jag kände att alla märkligheter som hände, det var våldsamheter och knarkaffärer när man for cyklande till dagis med barnen, det kändes som man inte riktigt kan stå för de där värderingarna, man vill ha det tryggare för barnen. I en stor stad finns det mycket du kan ta del av inom kulturen och liknande. Men i och med att vi var relativt ensamma, vi fick fara en i gången på någonting, man kunde inte njuta av det på samma sätt.

Så det sociala nätverket och tryggheten att ha familjen lite närmare var nog en stor del att vi valde att komma tillbaka plus att jag var trött på mitt arbete för den delen. Så det var enklare då.

Johan (9:07): Jag kände nog mig också färdig med det arbete jag hade då, det gick bra att ta nästa steg. Jag tänkte när du sa att vi alltid var hemma, det är väl ett nyckelord, att man alltid känt sig finsk eller som Essebo.

Maria (9:27): Man for hem fast man bodde någon annanstans.

Johan (9:30): Varje gång vi åkte tillbaka efter sommaren blev det värre och värre.

Maria (9:40): Jag minns någon gång att jag inte kunde prata på vägen ner till Åbo för jag var så ledsen. Nu skulle jag lämna alla igen och jag visste att det var så lång tid före man skulle få träffa alla nära och kära. Så det var inte värt det mera.

Dennis (9:56): När ni kom tillbaka till Pedersöre, nu befinner vi oss hemma hos er i ett jättefint nyrenoverat hus. Hittade ni genast det här boendet eller hur gick hela den här historien till?

Johan (10:06): Historien med det här boendet började så länge vi bodde i Sverige, då fick vi börja använda det som sommarboende i många år. Vid den tidpunkten då vi hade bestämt att vi skulle flytta tillbaka utredde vi huruvida det skulle gå att göra något av det här huset.

Maria (10:33): Det är mitt ”mommos” som vi renoverat upp. Vi bestämde oss för att vi ville ha, dels ta vara på ett hus som är ganska centralt här i Bäckby. Bäckby är ju inte så stort men det här ligger ganska nära skolan och nära vägen så det syns. Vi tyckte det borde få lite kärlek och omtanke. Vi har alltid varit svaga för att ta vara på det gamla, det behöver inte vara så stort och flådigt så länge det är funktionellt. Därför tyckte vi att vi ville prova på att renovera upp det här, vi kan ju inte säga ärligt att det bara är vi som gjort det utan vi har haft jättestor hjälp av våra familjer, framförallt min pappa och min bror som har fixat här och mamma som funnits med som stöd för barnskötsel när vi arbetat med det här stället.

Så det var aldrig någon tanke på något annat ställe, vi hade nog bara bestämt oss att om det går att göra något åt det här huset så är det hit vi far om vi ska flytta tillbaka.

Johan (11:37): Vi flyttade det tillbaka 2018 på sommaren och då hade rivning påbörjats.

Maria (11:46): Då vi kom hit fanns det bara stockar, stockväggar kvar och jordgolvet. Så från det till att ha bytt ut i princip allt så har det tagit sin tid. Nu har vi bott här i huset i två år. Angående det här läget så har vi väldigt nära till skolan, det är vi väldigt glada och tacksamma över att vi har den möjligheten här i byn. Det var också lite det som drog hit, att få komma till ett ställe där det fanns en lite mindre skola och att barnen skulle få ha det lite tryggare i sin vardag och mera ordning och reda än i Malmö.

Dennis (12:21): Jag måste nog säga att ni har det jättefint här. När ni kom tillbaka till kommunen, fick ni ett varmt mottagande eller vad säger ni?

Johan (12:30): Det tycker jag.

Maria (12:32): Absolut. Det var kanske lite överdådigt ibland. Vi fick vara med i flera reportage då man kom tillbaka. Så det var kanske lite ”oho”, var det så här att komma tillbaka?

Johan (12:49): Och nu är vi här.

Maria (12:52): Det jag brukar tänka på ibland som kan harma mig lite är att när man varit här några år är att alla saker som man blev nyförälskad i då man flyttade tillbaka skulle man ha behövt skriva ner. Det är otroligt hur hastigt man börjar ta saker och ting för givet, precis som kanske alla som redan bor här gör men som under coronapandemin blivit återupptäckt, som närheten till naturen och tystnaden. Man ska inte glömma bort det i vardagen, vad var det som gjorde att vi ändå tog steget att komma tillbaka. Vad var det vi ville till liksom på samma gång vad vi ville ifrån. Det borde man kanske ha reflekterat över lite i vardagen nu också.

Dennis (13:35): Om ni jämför lite Sverige kontra Finland, ni som bott i båda länderna, vad känner ni så där spontant att vad är skillnaden?

Johan (13:43): En vardaglig sak är ju tvåspråkigheten, speciellt för mig som lärare på Wava-institutet. Vi har ju tvåspråkig undervisning och det tog en stund att komma in i det. En annan, ganska banal sak, är att handla mat. De har ett annat upplägg och sortiment i Sverige. Men nog hittar man vad man vill ha här också. Det tyckte jag att faktiskt var en skillnad.

Maria (14:31): Faktiskt kul det där med mat, jag brukar tänka på det när jag ser matreklamsbladen här och jämför med Sverige. Där var det mera paketerat, erbjudanden kopplat till recept. Här är det mera att ”köp den här lådan” och så är det inte mera med det. Angående likheter och skillnader, språket, vi har ju alltid fått arbeta på svenska i Sverige förstås. När jag kom tillbaka tänkte jag att det var kul att få arbeta på dialekt. Det blev som ännu en ny dimension, fast i mitt tidigare jobb här i Finland har jag arbetat mycket på engelska.

Jag vet inte egentligen om det nu är så jättestora skillnader. Det jag reflekterade först över framförallt i arbetslivet var att herregud vad de orkar prata utan säga något. Snacket går men man satt alltid som den tysta finnen och mitt i allt när mötet nästan var slut då hade man den där slutpoängen som gjorde att alla bara ”jaha” och så var man ”där satt den”.

Sedan kan jag tycka, det beror på var du kommit in i arbetslivet. De som jag har jobbat med har varit väldigt öppna och bjudit in att man ska komma med och bjöd en hem. På samma gång som att man inte riktigt känner dem ändå. Jag upplever kanske inte på samma sätt att man blir inbjuden här men på samma gång har man ju sin familj så det är inte lika viktigt på det sättet.

Dennis (16:07): Avslutningsvis, hur skulle ni övertyga de som flyttat bort från Pedersöre att återvända hit till kommunen?

Maria (16:14): Jag tror det är ganska svårt att övertyga någon att flytta hit. Det är nog bara något som måste komma inifrån en själv faktiskt. Jag tror att det som framförallt kan dra är om du har de sociala nätverken. De är nog ett av de större dragplåstren och naturligtvis att du hittar någon typ av arbete som motsvarar det du vill göra, det är nog de sakerna som måste falla på plats. När vi kom tillbaka hade vi tur, det råkade dyka upp möjlighet till jobb när vi började rikta blickarna hitåt. Det är nog matchningen med jobb och det sociala. Det är nog svårt, jag kan ha helt fel, att få någon ”random” (slumpmässigt) att bara komma. Men jag kan ha fel, jag hoppas jag skulle kunna ha fel. Man borde kanske höra med de som stannar här, varför man bor kvar och använda det som ett försök att ragga hit folk. Och inte bara fokusera på de som inte finns här så att säga.

Johan (17:27: Jag fick faktiskt frågan av en som jag gick tillsammans med i högstadiet om det är värt att flytta tillbaka. För oss har det varit värt att flytta tillbaka, det har varit mera än värt. Men som jag svarade då, och svarar nu, det måste man avgöra själv. Det är att man ser att det blir bättre, jag tror knappast att man flyttar tillbaka och inte hittar ett jobb man är nöjd med. Det skall matcha som det gjorde för oss.

Maria (18:04): Så är det.

Katta Svenfelt (18:06): Vilket härligt gäng, och vilket bra val de gjorde. Nöjda och glada hemvändare men nu tycker jag att vi tar dagens musikgäst som också är en hemvändare och till och med den hemvändare du just pratade med, bara en sån sak.

Dennis Rönngård (18:22): Yes, vi ska få lyssna på instrumental gitarrmusik med Johan Engström.

Musik: Johan Engström ”Check this out” 18:27 – 21:01 

Katta Svenfelt (21:02): dags för Pedersörenyheter – Pedersöre uutiset. 

Dennis Rönngård (21:11): Pedersöre utökar rätten till skolskjuts på försök och ger elever som bor på två adresser i kommunen möjlighet till gratis skolskjuts från båda sina hemadresser.  Detta handlar om ett pilotförsök som kommer att utvärderas senast i mars 2022. Eleverna har fått färdbevis som visas upp åt busschauffören vid påstigning.

Katta Svenfelt (21:32): Koulukuljetus kahteen osoitteeseen kokeiluajaksi. Pedersöre antaa kahdessa osoitteessa asuville oppilaille mahdollisuuden ilmaiseen koulukuljetukseen molemmista osoitteesta. Kyseessä on piloottikokeilu, jonka seuraukset arvioidaan viimeistään maaliskuussa ensi vuonna.

Dennis Rönngård (21:54): Projektet ”Arbeit ilag” ger dig möjlighet att påverka kommunens utveckling genom att delta i en kort webbenkät. Berätta vad du tycker om kommunen. Enkäten finns på kommunens webplats, dels under rubriken nyheter och dels på sidan Kultur och fritid/Kulturhuset AX/arbeit ilag. Observera att fylla i blanketten på dator, formuläret fungerar inte som det ska med mobiltelefon. Under november månad ordnar vi dessutom fyra workshopar där vi gemensamt diskuterar stort och smått och får information om vad som är på gång. Datum för workshopparna kommer inom kort på MI:s hemsida.

Katta Svenfelt (22:35): Työskennellään yhdessä ja sinulla on mahdollisuus edistää kunnan kehitystä vastaamalla lyhyeen kyselyyn. Kerro meille mitä mieltä olet kotikunnastasi. Linkki kyselyyn löytyy kunnan verkkosivustolta sekä sivulta kulttuuri ja vapaa aika. Täytä lomake tietokoneella, puhelimella sivusto ei toimi toivotulla tavalla. Marraskuun aikana järjestämme neljä aiheeseen liittyvää työpajaa, työpajojen päivämäärat julkaistetaan lähiaikoina osoitteessa.mi.pedersore.fi

Dennis Rönngård (23:15): Exponering för coronavirus i Bamse daghem. En grupp personal och barn som befunnit sig i Bamse tisdagen den 14.9 har exponerats. Berörda personer kontaktas och sätts vid behov i karantän. Övriga som rört sig i fastigheten uppmanas vara uppmärksamma på symptom. Sök er till coronatest med låg tröskel.  Tidigare i höst har exponeringar skett i Kållby daghem och förskola och i Sandsund skola och förskola.

Katta Svenfelt (23:43): Korona-altistuminen Bamse päiväkodissa torstaina 14. syyskuuta. Kyseisiin henkilöihin ollaan yhteydessä ja asetetaan tarvittaessa karantääniin. Muita henkilöitä jotka ovat oleskelleet tiloissa edellä mainitun ajan kehotetaan kiinnittämään huomioita oireisiin ja hakeutumaan testeihin matalalla kynnyksellä.

Dennis Rönngård (24:07): Och nu över till en nyhet som inte har med corona att göra.  Visste du att Esse å är 120 km lång och rinner genom sju kommuner? Purmo å i sin tur är 69 km lång och dess huvudfåra startar från Purmojärvi i Kauhava. Den informationen och en hel del annat finns med på nya skyltar som nyligen sattes upp vid Bärklarsforsen i Ytteresse och vid Stinasholma i Purmo. Skyltarna är en del av VETO-projektet vars syfte är att öka informationen om våra vattendrag.

Katta Svenfelt (24:41): Tiesitkö että Ähtävänjoki on 120 km pitkä ja virtaa seitsemän kunnan läpi? Purmonjoki on puolestaan 69 km pitkä jonka pääuoma saa alkuna Purmojärvestä Kauhavalta. Tälläinen tieto ja paljon muuta löytyy kahdesta kylteistä jotka ovat ilmestyneet Ala-Ähtävällä sijaitsevan Bärklarsforsen j Purmossa sijaitsevan Stinasholman ympäristöön. Kyltit kuuluvat VETO hankkeen tiedotustyöhön.

Dennis Rönngård (25:18): He va nyheitre he, hoppas att du hitta nåt intressant. Det jag tyckte var intressant var att åarna i Pedersöre eller ska vi säga åarna som flyter genom Pedersöre är så långa i sin helhet. Tänk dej att paddla hela Esse å 120 km.

Katta Svenfelt (25:35): Jag säger såhär, aktersnurro elder nää. (Skratt)

Dennis Rönngård (25:44): Nånå mittiallt tar vi en livepodd då vi paddlar. Hmm, he sku nog bli en lång podd isåfall vi får ta det på vår fritid.  Men på tal om fritid vad har hänt sedan vi råkades senast?

Katta Svenfelt (25:58): Vi har städat ur ett förråd dvs vår barack som har en skylt med texten Obama. Dvs Barack Obama (skratt) Nåja det var en bisak men hursomhelst storstädning av Obama och garaget och som ni vet så samlar man ju på sej en massa med onödigt bara för att det ryms.

Dennis Rönngård (26:20): Det vet jag lite om för vi har ju som du vet ett ganska stort garage och lager och där finns det minsann grejer också.

Katta Svenfelt (26:31): He tror jag he ju int nå litet utrymme men det jag skulle komma till var att det blev en resa till Ekorosk förstås och vet du där hittade jag ein livslevandis poddlyssnar som kände igen mig på ljudet, eller oljudet. Glad trevlig prick som jobba på, hjälpte till och dessutom godkände att han lyssnar på oss.

Dennis Rönngård (26:57):  Va kul med poddlyssnare, men hör du tänk om vi skulle hamna till Ekorosk – va tror du att vi skulle hamna i för ”bytto”? (skratt)

Kattas Svenfelt (27:06): (skratt) Nå jag är nog för gammal för att hamna under nån kategori som ger energi men kanske....näää int vejt ja, va tror du?

Dennis Rönngård (27:15) Nog är e helt klart problemavfall. (skratt)

Katta Svenfelt (27:26): Tusen tack tror jag eller nåt, ska vi knyta ihop sopsäcken för denna gång och önska er allt det bästa vi bara kan komma på. Tavataan taas kahden viikon kuluttua ja silloin on jo lokakuu.

Dennis Rönngård (27:43): Då är det oktober och ni får höra oss podda igen, nu knöt jag ihop säcken.

Hej och hå från oss och kom ihåg att ge ditt leende åt någon i dag.

Katta Svenfelt (27:51): Här få du mitt!

Dennis Rönngård (27:53): Och du får mitt!

Tack & hejdå!